Efter resan runt East Cape kom vi sent om sider fram till Ohope Beach, dar vi letade upp ett boende och checkade in. Hade hoppats pa tak over huvudet, men allt var fullbokat, sa det fick bli vart kara talt. Sa fort taltet var uppstallt borjade det osregna, och fortsatte sa ett par timmar. Lyckligtvis holl sig taltet torrt den har gangen.
Vi ville garna aka vidare sa snabbt som mojligt harifran, sa redan morgonen efter stack vi fran boendet. Hade sett en lapp om att det var "Kiwi-chick release" pa en skola i narheten, sa bestamde oss far att aka dit och kolla. Dundersot var han kiwibebisen.

Akte sedan vidare norrut, forst via Waihi, som var varsta lyxresorten = svindyrt boende, och sedan vidare till Whitianga.

 Trots att vaderleksrapporten lovat solsken i ett par dagar har vi knappt sett skymten av det, sa vi far se vad planerna blir harnast.

Vi tillbringade natten i Wellington efter mardroms passagen over Cooksundet. Vi slosade ingen tid utan satte fart norrut direkt morgonen efter, upp mot Hawk's Bay och Napier. Dar spenderade vi tva natter och tog det mestadels lugnt och utforskade staden lite. Vi traffade aven ett Nya Zeelandskt par vars son bor i Atvidaberg med sin svenska fru. I sann Nya Zeelandsk anda bjod de in oss att bo hos dem nar vi kommer tillbaka till Auckland i maj. VART!

Efter Napier och Hastings akte vi upp till Gisborne, den ostligaste staden i Nya Zeeland. Gisborne hade inte sa mycket att erbjuda och Holiday Parken vi bodde pa var val inte tipp-topp. Vi var dar over langfredagen och da var ingenting oppet, inte ens mataffarer. Like Sweden of old... Men, det var en fin strand nara dar vi bodde och vi kunde njuta av den och lasa och ha det gott!

Darefter tog vi en tur runt East Cape, den ostligaste spetsen pa Nordon ut till varldens ostligaste fyr. Vagen upp till fyren var 700+ trappsteg sa man var lite mor val darupp. Men fin utsikt var det!

And that's the end of that chapter!

Motueka - Picton

Nu ar det antligen dags igen for ett nytt blogginlagg. Vi vet att det var ett tag sedan sist, men det beror framst pa att det mestadels har varit valdigt daligt vader, sa det har inte hant sa jattemycket spannande.

Dagen efter vi kom hem fran var vandring i Abel Tasman Nationalpark borjade det regna, och sedan dess har det mer eller mindre regnat varje dag, utom en dag i Picton (da det borjade regna pa kvallen). Eftersom planen fran borjan var att aka ut till Farewell Spit, fick vi planera om lite da det inte kandes sa kul att vara ute i osregn en hel dag.
Istallet hittade vi en annons om vinprovning i Motueka, och bestamde oss for att aka pa den istallet.

4 vingardar, ett olbryggeri och Nya Zeelands aldsta pub hann vi med, och riktigt roligt var det. De tva forsta vingardarna var lite mindre, men med riktigt goda viner, och de tva sista vingardarna var lite storre kommersiella vingardar, dar vi pa den ena dessutom fick en riktigt god plocktallrik till vinet.

Dagen efter vinprovningen var vi iaf tvungna att aka vidare, och eftersom vadret inte hade forbattrats nagot bestamde vi oss till slut for att aka over till Nordon igen, lite tidigare an beraknat da vadret anda hindrade oss fran att gora det vi planerat pa sydon.

I Picton (dar farjan till nordon gar ifran) fick vi i alla fall en fin dag, da vi gled runt lite pa stan, drack ol och at pizza till lunch, samt kopte farjebiljetter till morgondagen.

Pa kvallen borjade det mulna pa igen, och under natten fick vi massor av regn, sa vaknade av att det droppade in i vart talt. Packade ihop snabbt som tusan och akte bort till farjeterminalen dar vi satt och vantade ett tag pa att fa aka pa farjan. Detta visade sig bli det 6 varsta timmarna pa var resa. Det hade hunnit blasa upp till storm, och resan som vanligtvis tar knappt 3 timmar, tog nu mer an dubbelt sa lang tid, och ALLA (inklusive vi) spydde mest hela tiden. Kaptenen bad sedan om ursakt for den trakiga resan, och sa att det var mycket varre an vad vaderleksrapporten hade sagt.
Kom iaf till slut fram till Wellington efter mycket misar.

Abel Tasman Coast Track

Aven om Majas knan har brakat en del bestamde vi oss anda for att det var dags for en ny lite langre vandring, det var ju ett tag sedan sist. Valet foll pa Abel Tasman Coast Track som, likt Tongariro Northern Circuit, ar en av Nya Zeelands Great Walks. Dock anses denna vara nagot lattare da den mestadels gar pa plant underlag. Vandringen gar langs de gyllene stranderna i Abel Tasman National Park i det nordvastra hornet pa sydon.

Dag 1: Marahau - Bark Bay
Forsta dagen bjod pa den langsta strackan, ungefar 23 km (plus nagra sidoturer) som tog ca 8 timmar att vandra. Vi unnade oss lite sovmorgon, sa kom ivag forst 10.30 och avverkade forsta strackan mot Anchorage Bay (4 timmar) hur enkelt som helst.

Darefter blev det lite tyngre, med ommande knan och fotter och onda ryggar. Tog oss i alla fall in pa en sidotur till ett vackert stalle som heter Cleopatra's Pool och at var lunch dar.

Resten av strackan trampade vi pa i lagom snabb takt och kom fram till var campsite ungefar kl 18, dar vi slog upp vart talt, at lite middag och stupade i sang.

Dag 2: Bark Bay - Awaroa
Andra dagen var det dags for den forsta av tva vadningar som bara gar att passera vid lagvatten. Omradet bjuder pa bland de storsta skillnaderna i lag- och hogvatten pga de langa, grunda vikarna. Ibland kan det skilja sa mycket som 3-4 m. Dagens vadning var dock inte sa stor utan var ungefar en 2 minuters passage innan vi var over.

Strackan vi avverkade sedan var inte alls sa jobbig som gardagens, inte ens halften sa lang, men lite mer kuperad vilket inte var sa skont for Majas knan. Vi kom fram i god tid till campsiten i alla fall och kunde slappa en hel del innan det var dags for middag och sa smaningom laggdags.

 

Passagen kvallen innan nar det ar hogvatten

Dag 2: Awaroa - Totaranui
Sista dagens vadring var en bit kaka som uppskattningsvis endast tar en och en halv timme att trampa igenom. Vadningen (som ar det forsta man gor pa strackan) ar dock langre (ca 30 min att passera over) och ar anda knadjupt pa djupaste stallet nar det ar som lagst vatten. Det var ratt coolt att ga pa den torrlagda platan dar tusentals sma krabbor bodde som sprang och gomde sig i sina sma vattenfyllda hal nar vi kom trampandes. Minst sagt en fin buffe for alla sjofaglar som kikade forbi.

Passagen nar det ar lagvatten

Spot the Maja!

Val framme i Totaranui passade vi pa att slappa lite och i Bjorns fall: ta ett dopp. Fint varre!

Fran Totaranui tog vi sedan en vattentaxi tillbaka till Marahau dar Spencer stod parkerad. Vi passerade en massa fina stallen med baten, bland annat Tonga Island som bjod pa en massa lekande salungar.

Helt klart en najs vandring langs underbara strander.